Jag känner mig inte bara lite irriterad idag.

Det är till stor del mitt eget fel det är jag fullt medveten om, men jag blir ändå lite sur.

Jag har en längre tid försökt att städa och få lite ordning här hemma. Jag kan erkänna att det inte har gått så bra som man kan hoppas.

Då kan man ju tänka hur svårt är det att städa. Det är nått man gör i en timme eller två ett par gånger i veckan och så är det klart, inte nått konstigt med det.

Men det är inte riktigt så enkelt för mig. Jag har alltid varit extremt dålig på att städa och för mig så tar det inte bara en timme eller två, det tar evigheter, jag kan hålla på i flera dagar en kvart här och en kvart där. Men det blir liksom aldrig klart.

Att det aldrig blir klart kan bero på att jag sätter upp lite för höga mål. Jag kan liksom inte bara nöja mig med att göra det där som syns, det som gör att det ser städat och fint ut, nej jag måste göra allt. Och då menar jag verkligen allt.

På vintern så måste jag frosta av frysen, och jag ska rensa och göra rent i kylskåpet, jag skall damma listerna, rensa i garderoberna, sopsortera, gå igenom gamla papper mm.

Allt sådant som egentligen inte är viktigt för helhetsintrycket, men som känns viktigt för mig.

Självklart så försöker jag att göra sådant som syns också. Det är inte bara onödigt fin-putts.

Något som alltid känns viktigt och som jag alltid börjar med är köket, jag diskar, torkar av köksbänken, skrubbar spisen och plockar bort saker från köksbordet.

Det är min start, för på nått sätt så känns det som att bara köket är ok så har jag kommit igång.

Sen att köket faktiskt är det enda rum som jag faktiskt blir klar i och det är ett av de få rum som man måste städa varje dag, är inte lika viktigt.

Men eftersom det faktiskt är det enda rum som ser ut som det ska så blir jag bra så otroligt irriterad när min sambo kommer hem och är ledig och det första han gör är att steka korv eller bacon så att det stänker flott över hela spisen och sedan tänker han att han inte behöver diska stekpannan eller torka av spisen efter sig!! Han låter stekpannan stå kvar i flottet på spisen!!

Jag vet inte om han gör detta för att han tänker att det kommer att ta hand om sig själv eller hon han helt enkelt räknar med att jag skall göra det åt honom.
 Tror han att jag tycker att det är roligt? Tror han att det är därför som jag alltid gör det?

Han fattar ju uppenbarligen inte att jag diskar efter honom och torkar av spisen åt honom imorgon enbart för att jag stör mig på det.

Och då måste jag ju mer eller mindre börja om från början igen. Jag måste börja om med köket och så hinner jag inte göra allt det andra som jag borde göra.

Som jag skrev i början så är det dock mer mitt eget fel än vad det är min sambos fel att det är så här ostädat hemma hos oss.

Jag vet inte om jag tycker att det är rakt ut stökigt, men det är helt klart ostädat.

En ganska stor anledning till att det aldrig blir riktigt städat, och att det aldrig ser så städat och fint ut är att jag har på tok för mycket saker på en liten yta.

Jag vill få plats med så mycket och jag har lite av separations ångest när det handlar om saker. Jag vill inte kasta eller sälja saker.

Sälja saker gör jag nog aldrig, då blir det mer att jag kastar dem eller skänker dem till röda korset de få gånger som jag faktiskt tar mig i kragen och ser till att rensa lite.

Det är nog det jag borde göra nu, rensa bort en massa saker och försöka att skapa lite mer yta. Det blir mer lätt städat då.

Men jag antar att jag helt enkelt bara får fortsätta att ta en sak i taget och hoppas på att en dag (när sambon är på jobbet och jag är ledig) lyckas bli klar...och att sedan kunna se till att bibehålla ordningen i mitt hem.